Ja som ni ser så är de längesen jag skrev här nu. Men ja, känns som att man har mycket annat man måste pyssla med...men nu ska jag la försöka skriva här lite oftare och kommer säkert ha lite mer tid framöver.
Det är så att jag har gjort några viktiga val senaste månaden som har förändrat mitt liv. Jag har provat-på-nytt-jobb i sommar. Då va jag på äldreboendet Solängen i Österbymo, på demensavdelningen Mogården. Det va mycket nytt i början, men jag kände att jag kom in i det bra efter att jag hade varit där mina två månader. Det va lite sorgligt att behöva lämna dom..man lär juh känna de äldre - deras små egenheter! :) Men jag kommer få jobba timmar på äldreboendet, med början nu i september. Så då hoppas jag att jag får träffa på de som är på Mogården.
Vid månadsbytet juli - augusti va jag tvungen att bestämma mig för hur jag skulle göra i framtiden. Ska jag jobba kvar på posten i Alvesta ett tag till? Och även bo kvar? Vad händer om jag säger upp mig? Med mera med mera. Det gick många frågor fram och tillbaka i huvudet, men jag och min pojkvän Robin pratade och diskuterade tillsammans och kom fram till ett beslut ihop. Jag skulle säga upp mig från Posten och även flytta ihop med Robin! :) Visst kändes det och känns det overkligt, men det känns också väldigt bra! :D
Så från och med den 1 september 2013 är jag inte längre anställd av Postterminalen i Alvesta, efter att ha jobbat där i över 7 år (började direkt efter studenten juni 2006). Så nu är det bara 3 - 4 arbetspass kvar (beroende på om jag får ta ut min sista semesterdag nu i veckan).
Robin har varit nere hos mig här i Alvesta nu i helgen så ikväll när han åkte hem så packade han in flyttlådor i bilen som han tog med sig till huset som han hyr....eller ja snart blir det, som VI hyr! :) Vi ska juh bli sambos! hihi! Första gången i mitt liv och det känns riktigt bra. Även om de kommer bli lite knapert med pengar, men det kommer vi klara!
Ska skriva in mig på arbetsförmedlingen, också får man börja söka lite jobb själv. Men först ska jag bli klar med flytten...ska bli skönt när den är klar! :) Men jag har även sökt lite tjänster som dom haft ute på Solängen, men jag har inte fått något svar än...vill veta! :)
En annan nystart i mitt liv är att jag och Robin har bestämt oss för att vi måste ta tag i de här med motion och kondition...men till det kommer även vikten. Vi behöver båda gå ner i vikt, vi har förslappat oss alldeles för mycket senaste året iaf. Ätit för mycket gottit och rört oss för lite.
Så den 2 september kl.05.00 ska vi ut på en promenad på minst 30 min! En början iaf! :) Sen ska vi inte äta så mycket godis och annat socker...utan kanske bara en gång eller så på helgen. Kommer bli svårt i början men det kommer gå! Vi ska även försöka dra ner på potatis, pasta, ris och istället äta mer sallad och grönt. Jag tror att om vi bara kommer klara av att hålla detta så kommer vi märka skillnad på kroppen och även på orken! Jag känner mig väldigt pepp! :D
Jag vill verkligen lyckas med att gå ner i vikt för känner att tron på mig själv när det gäller dansen har försvunnit. Mitt självförtroende som jag byggde upp med hjälp av dansen har helt försvunnit...men jag hoppas att om jag går ner ganska många kilon så kommer tron på mig själv tillbaka och jag vågar mig ut och dansa igen! För det är juh egentligen så himla kul! :D
I helgen har jag och Robin spenderat väldigt mycket tid i Moheda, det har juh varit Mohedadagarna. Lördag eftermiddag va vi på marknad där. Sen åkte vi en runda till Grand Samarkand i Växjö, Robin köpte en skjorta på Dressman :) Han blev så fin så. Sen hem en runda och packa lite flyttlådor.
På kvällen åkte vi till Moheda igen, vi skulle lyssna på The Playtones! :) Riktigt bra är dom. Vad dom röjde :)
Minus va bara alla fulla ungdomar som inte la märke till att dom knuffade på folk...Väldigt irriterande. Ett annat stort minus som jag egentligen inte borde bry mig om, va att mitt ex "K" stod och gömde sig för mig bakom sin kompis sen när jag och Robin skulle gå tillbaka till bilen. Han trodde väl inte jag skulle se honom, men när hans två kompisar står och vrålglor så kan man inte undvika det. Barnsligt säger jag bara. Han har verkligen inte förändrats ett jävla dugg. Jag hade sån jävla lust att gå fram och säga Hej, bara för att han betedde sig så. Men jag gjorde inte de. Han är det förflutna. Men ändå är de svårt att släppa det när en person har gjort sånna djupa ärr i ens hjärta. Men jag har blivit starkare av det. Och jag är så betydligt mycket lyckligare med min helt underbara Robin, han är för bra för att vara sann!
<3 Jag älskar dig av hela mitt hjärta Robin Fransson! <3
Det blev ett långt inlägg, men mycket händer på ett par månader... i alla fall ibland! :) Jag hoppas det inte ska dröja månader tills nästa inlägg :)
Just det, nu denna veckan, på fredagen den 30 augusti ska jag och Robin på Brolle på Tyrolen utanför Alvesta! Ska bli riktigt kul! :D Och sen är det kräftskiva på lördagen vid Västra Lägern vid Robins (+ familjs) stuga. Sista festen där ute för sommarn. Tror inte det blir något dopp i sjön men man vet aldrig :P Kommer bli trevligt!
Nehe nu ska jag tacka för mig för denna gången! :) Hej då!